Min dyngsrytm är inte riktigt där vart jag hade önskat att den skulle vara, det kan skifta så mycket från dag till dag. Ena dagen sitter jag uppe till klockan 3 medan andra dagen sitter jag uppe till klockan 00. Detta beror på när jag ska till skolan eller inte, vissa dagar kan jag bara inte somna, då jag har sjukt svårt för att sova ensam. 

Men om jag är uppe till 3 på natten så försvinner istället min dag, då förstör jag den genom att sova till 1-2 ungefär, när jag vaknar får jag världens ångest och tänker att på den tiden skulle jag kunna göra massa annat. 

När jag väl vaknar och ser att klockan bara är 11 ungefär och jag fortfarande känner mig trött och jag är ledig, så tänker jag att en timma skadar inte till. Jag kan göra så för ofta, sova bort min tid för att jag inte har något vettigare för mig eller för att jag inte orkar möta vardagen i sig.. 

- Dem brukar också kalla mig för tidsoptimist, jag är den som tar det lugnt. Jag stressar aldrig hemma om jag ska någonstans, men sen när jag inser att klockan börjar närma sig, så får jag istället sjukt bråttom och måste springa till saker och ting. Får höra detta rätt ofta att det stämmer in på mig. Men vad gör man inte? Jag har försökt att bättra på det, men det fungerar då fan inte som jag vill.

Ja, om det är något jag inte kommer överens med så är det klockan.