the weekend.
Hellu! sitter i soffan och väntar på att solsidan ska börja, så tänkte att jag kunde uppdatera lite om vad som hänt under min helg.
Jag åkte till min kära vän Caroline, som bor i Jönköping. Det var sist i vintras som vi sågs, så tänkte att det var dags att ses nu och snart flyttar hon till Dallas, vissa har tur. Jag kommer sakna henne så mycket, men jag kommer att hälsa på. En anledning till att åka till USA, äntligen!.. ;)
Sen så var meningen att jag skulle få henne på lite lyckligare tankar och jag hoppas att jag lyckades, för vi hade det jätte trevligt och hann med väldigt mycket såsom shoppa, färga hår, festa, kolla på the big bang theory, kolla på Harry Potter, fotografera, m.m.
Man kan säga att jag var ute på "riktigt" för första gången i Jönköping igår, det var riktigt trevligt. Vi var med Carros tre tjejkompisar och först var vi på något ställe som heter Amour, sen var vi på något ställe som heter Centrum.
Trodde helt seriöst att jag hade spenderat skit mycket pengar på krogen igår, men blev rätt chockad när jag såg att det inte ens var 300 kr.
Men men, nu ska jag fortsätta kolla på tv här och ta det lugnt. Vila upp mig inför morgondagens jobb.
xoxo!!
Bjuder på denna bilden från igår.
Jag, Carro & Belinda
Jag åkte till min kära vän Caroline, som bor i Jönköping. Det var sist i vintras som vi sågs, så tänkte att det var dags att ses nu och snart flyttar hon till Dallas, vissa har tur. Jag kommer sakna henne så mycket, men jag kommer att hälsa på. En anledning till att åka till USA, äntligen!.. ;)
Sen så var meningen att jag skulle få henne på lite lyckligare tankar och jag hoppas att jag lyckades, för vi hade det jätte trevligt och hann med väldigt mycket såsom shoppa, färga hår, festa, kolla på the big bang theory, kolla på Harry Potter, fotografera, m.m.
Man kan säga att jag var ute på "riktigt" för första gången i Jönköping igår, det var riktigt trevligt. Vi var med Carros tre tjejkompisar och först var vi på något ställe som heter Amour, sen var vi på något ställe som heter Centrum.
Trodde helt seriöst att jag hade spenderat skit mycket pengar på krogen igår, men blev rätt chockad när jag såg att det inte ens var 300 kr.
Men men, nu ska jag fortsätta kolla på tv här och ta det lugnt. Vila upp mig inför morgondagens jobb.
xoxo!!
Bjuder på denna bilden från igår. Jag, Carro & Belinda
Den värsta dagen på hela året har anlänt.
Så var den 28e December här igen, den värsta dagen på året.. Idag är det fem hela år sedan älskade lilla Johan lämnade oss, det känns helt obeskrivligt alltså..
det känns verkligen inte som om det gått fem år, det känns som om det var igår jag fick det hemska beskedet i Nordstan och fick reda på att han inte finns längre, att han valt och lämna oss..
jag kommer ihåg det så väl, jag var i Nordstan med en vän som jag träffade för första gången den dagen vi hade riktigt kul och jag hade provat ringa Johans mobil nästan hela dagen, men han svarade inte..
så tillslut ringde jag hem till honom och fick prata med hans bror, så frågar jag om Johan är hemma, det första han säger är "Tina, Johan finns inte längre.." jag trodde inte mina öron, jag trodde han skämtade med mig och det sa jag också, "skojar du med mig eller? sluta skämta"
så får jag prata med hans mamma och hon säger att det stämmer och berättar precis allt, att polisen och prästen vart där.. och såklart börjar jag gråta. Det var ju min pojkvän, min pojkvän hade valt att lämna oss här på jorden utan att säga någonting..
Jag kunde inte andas, jag tappade luften och bröt ihop totalt inne i Nordstan så jag kunde inte gå, min vän fick hjälpa mig till tåget som vi tog hem och där satt jag och grät, grät och grät.. jag ringde två av Johans vänner för att säga vad som hänt, dem tror mig inte.. men när jag nästan skriker på dem förstår dem nog vad som hänt lite mer..
Jag grät hela vägen till Borås, där vart min pappa plockade upp mig och kramade om mig, när jag kom hem så la jag mig direkt i min säng och fortsatte gråta.. Den dagen var den värsta dagen i hela mitt liv.
Det känns som om det var nyss jag var med honom en sista gång och fick krama om honom och säga hur mycket jag tycker om honom..
Usch.. det har gått alldeles för lång tid nu, jag vill något som vi alla vill som är vän med honom och hans kära familj, ha honom tillbaka.. men det kommer då aldrig att hända. den enda gången vi kommer få träffa honom så är det i Nangijala.
Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
det känns verkligen inte som om det gått fem år, det känns som om det var igår jag fick det hemska beskedet i Nordstan och fick reda på att han inte finns längre, att han valt och lämna oss..
jag kommer ihåg det så väl, jag var i Nordstan med en vän som jag träffade för första gången den dagen vi hade riktigt kul och jag hade provat ringa Johans mobil nästan hela dagen, men han svarade inte..
så tillslut ringde jag hem till honom och fick prata med hans bror, så frågar jag om Johan är hemma, det första han säger är "Tina, Johan finns inte längre.." jag trodde inte mina öron, jag trodde han skämtade med mig och det sa jag också, "skojar du med mig eller? sluta skämta"
så får jag prata med hans mamma och hon säger att det stämmer och berättar precis allt, att polisen och prästen vart där.. och såklart börjar jag gråta. Det var ju min pojkvän, min pojkvän hade valt att lämna oss här på jorden utan att säga någonting..
Jag kunde inte andas, jag tappade luften och bröt ihop totalt inne i Nordstan så jag kunde inte gå, min vän fick hjälpa mig till tåget som vi tog hem och där satt jag och grät, grät och grät.. jag ringde två av Johans vänner för att säga vad som hänt, dem tror mig inte.. men när jag nästan skriker på dem förstår dem nog vad som hänt lite mer..
Jag grät hela vägen till Borås, där vart min pappa plockade upp mig och kramade om mig, när jag kom hem så la jag mig direkt i min säng och fortsatte gråta.. Den dagen var den värsta dagen i hela mitt liv.
Det känns som om det var nyss jag var med honom en sista gång och fick krama om honom och säga hur mycket jag tycker om honom..
Usch.. det har gått alldeles för lång tid nu, jag vill något som vi alla vill som är vän med honom och hans kära familj, ha honom tillbaka.. men det kommer då aldrig att hända. den enda gången vi kommer få träffa honom så är det i Nangijala.
Men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Denna dagen blir det till att skänka tankar till Johan och hans underbara familj. <3
