dem senaste dagarna har jag jobbat natt, från 00-07, och det ska jag fortsätta att göra med hela denna veckan till måndag morgon, jag vet att alla har typ långhelg nu.. och detta pratet om "åh stackars dig som ska jobba" men jag tycker faktiskt inte det är så synd om mig, eftersom att jag själv har valt det och jag tjänar ju bra pengar på att jobba natt plus helg! Jag behöver inte känna all dess ångest som folk har dagen efter dem har vart ute på krogen och gjort åt en massa pengar, istället får jag rullande pengar in på mitt konto! Det tycker jag är rätt skönt.. Så inte synd om mig inte, utan snarare tur för mig som får pengar.. för pengar, det behöver vi alla! 

Jaja, slutpratat om mig..

Istället ska jag komma in på ett ämne, som är rätt vanligt tror jag.. att folk plågar sig själva jämt och ständigt, nu undrar väl ni vad det är jag menar med det, men tänk efter nu. Det finns flera, flera, flera orsaker varför personer plågar sig själva.

Vi kan plåga oss själva genom att vänta, vänta på att något ska hända.. Men varför inte istället göra så att något händer? Gör något spontat istället för att sitta hemma på att vänta, vänta på att någon annan ska ta ett steg, så att du sen kan ta det andra steget. Varför inte ta det första? Våga lite, om du inte vågar i ditt liv.. kommer du vara rädd för alltid att ens försöka våga göra något.. 

Eller.. Varför ens tänka tanken att vi inte är bra som vi är? Varför ens tänka om det är vikten, håret, kläderna, sminket man behöver ändra på?

Varför? Varför ska man plåga sig så hårt?

(Obs! Dessa är bara rena exempel, så få inte för er någonting nu!)

Jag ska väl inte säga att jag aldrig har plågat mig själv, för det har nog alla gjort någon gång! Menar det räcker bara att tänka en negativ tanke så plågar man sig själv.

Jag tycker att man ska skita i alla och köra sitt egna race, men om det leder till att man plågar sig själv kanske man borde ändra sitt race lite, åt något annat håll! Go natural!