Här sitter jag och avnjuter en god kopp kaffe och solen som skiner igenom fönstret innan jag ska hoppa in i duschen och bege mig mot jobbet.

Nu var det ju ett tag sen jag bloggade igen, eller någon vecka har det la gått, men har haft så mycket att göra det senaste då jag har flyttat och inte ens hunnit packa upp allt än. Men känns som om allt är i en enda stor röra, förhoppningsvis så får jag lite tid över här nu så att jag kan fixa klart allt i mitt rum så det blir städat och alla mina kläder hoppar in i garderoben. 

Så vad tycker ni om att det har blivit vår nu då? Eller... har det ens blivit vår? De senaste dagarna har varit helt underbara, sol och några plusgrader. Jag hoppas verkligen att det håller sig såhär nu, jag vill ha vår, sommar, sol och underbara dagar. Istället för vinter, vår, gråa och trista dagar.. 

Imorgon sker det också lite förändringar då jag ska tatuera mig och göra lite annat, och vad jag ska göra mer får ni inte se förens imorgon eller på fredag. Till och med jag är lite nervös över resultatet.. 

Nu måste jag hoppa in i duschen så att jag inte kommer försent till jobbet, och jag hinner fan inte äta idag.. men men, har prioriterat lite dåligt idag då jag sov rätt länge och sen var jag tvungen att plugga.

Att inte vara ensam, är den skönaste känslan som finns. Det är dessutom bättre om man har sällskap man trivs i.. en person som man känner att man kan prata om nästan allt med, den känslan.. den är nästintill obeskrivlig. 

Har precis kommit hem från jobbet, har börjat jobba på chatten nu istället för att prata i telefon på kundtjänst. Det är rätt mycket skönare att inte prata i telefon, men kan tänka mig att det kommer att bli stressigare när man hanterar 3 stycken chattar samtidigt sen. Just nu sitter jag bara med 1 chatt då jag är i första veckan på trainee, då vi ska bli vana och få tid på oss att förstå allting. Så ja, mitt schema på dagarna kommer se lite till och från ut, ena veckan kan se ut som denna då jag jobbar 18.15-22.15 och andra kan se ut 08.00-12.00. Jag jobbar så korta pass eftersom att jag jobbar 50% för att jag pluggar också. 

Påtal om plugga så funderar jag på att anmäla mig till Högskoleprovet, det kan ju vara bra om man nu hade tänkt att studera vidare någon gång så att man har det avklarat. Undrar bara hur jag kommer orka en heldag med massa prov, men man får se det på den positiva sidan då man kanske kommer in på Högskolan någon gång efter man gjort det provet. 

Sorry för den hemska kvalitén på bilden ovanför, försöker verkligen komma på ett bra redigeringsprogram till min mac där man kan sätta in text, förutom PS eftersom att det är så satans dyrt och jag hittar aldrig bra torrent filer för gratis ps. Så sålänge får ni stå ut med endel hemska bilder. 

 

Har nu suttit med en jävla uppgift i över 2 timmar.. som ni vet så pluggar jag ju på distans, till hotellreceptionist. Snart är kursen över, och jag ser fram emot att den faktiskt är det också. Då jag är rätt trött på att plugga på distans och denna kursen, för när man inte fattar endel uppgifter som är rätt svåra så måste man maila läraren och det är inte alltid dem svarar på 10 minuter liksom, och då får man sitta och vänta tills man får svaret dagen efter. Annars är det skitsmidigt att plugga på distans tycker jag. Bara kunna sitta hemma vid sin dator och slippa gå till någon skola, maila läraren om man har några frågor och så. 

Får la se om det blir något framtida yrke, eller om jag faktiskt kommer att börja plugga på högskolan till hösten då jag är jäkligt sugen på det.. om jag kommer in vill säga. Det vet man ju aldrig, då det är rätt många som söker till högskolan. 

Nä men eftersom att jag suttit så länge med en uppgift idag, så tänker jag inte plugga mer. Är så slut i huvudet, har ju 7 uppgifter kvar ungefär, och 7 dagar på mig att göra dem, så har tänkt att då kör jag en varje dag. Det är inte alls fel tänkt av mig.. Då har jag i alla fall ett mål. 

Att inte kunna räcka till för hjälplösa personer är nog fan det värsta jag vet, att inte kunna få människor att må bra. Jag själv blir nästan lite ledsen av tanken att jag inte räcker till för personen, det enda jag vill är ju bara att människan ska må bra och inte sjunka ner sig i jorden som jag själv har vart med om.. Eftersom att jag själv har vart med om sjukt mycket i mitt liv, vill jag inte att andra ska hamna där vart jag har varit.. Det är nog därför jag nästan själv känner mig helt hjälplös när jag inte kan få min hjälp att räcka till, att få personen att må bra igen.

Jag gör allt för att det ska fungera, säger att jag finns här, att personen kan komma och prata med mig, när personen skriver att hen vill gräva ner sig, så känns det verkligen i hjärtat då jag vet att det blir mycket värre att göra det.. det känns liksom inte okej när det faktiskt finns folk som mig, som bryr sig. - Jag kommer göra ALLT.


Jag vill bara att personen ska vara glad igen..